Jag - ingen bitterfitta.
Klockan är 23.24 när jag börjar, jag vet inte vad jag ska skriva riktigt, jag skriver något -suddar sen ut det "ska jag skriva om vad jag har gjort idag? ska jag skriva om Gud? ska jag skriva om mina intressen och pressentera mig själv?"
Nä det får bli en härlig mun-skriv-diarre om saker som kommer upp i mitt huvud.
-durodo- (msnljud)
Det blir en diskution men en vän på msn om föhållanden och om att växa upp, flytta hemifrån och sådanna saker.
Vi pratade om förhållanden och jag frågade varför han var singel
(han ser väldigt bra ut och är snäll o smart, har en snygg bil och breda axlar, inga sjukdommar eller bastard kids - och det är väl sånt tjejer vill ha?)
"***** säger:
för att jag inte vågar släppa in någon är väl rädd att bli sårad och så vidare, fegt kanske men det blir i slutändan bara bråk och tjafs man mår allmänt dåligt när det inte är bra i ett förhållande
-agree?
bananaz säger:
jag förstår vad du menar, och jag tänkte också så men sen lärde jag mig att hur sårad jag än blivit av killar så har jag endå sett glimtar av Kärlek i de, och blivit förälskad i de glimtarna och velat ha mer.
jag tror inte att man ska leva ensam eller från hångel till hångel jag tror att man ska vara med en person.
och jag tror absolut att man ska vara försiktig men inte rädd liksom."
SÄG VAD?
Har jag blivit en romantiker? Jag -som gått och stängt in mig på rummet medans mina äldre systar och min mamma suttit och grinat till "en officier och en gentleman" . Jag -som skrattat när killar sagt att jag har stjärnor i mina ögon och att de vill älska med mig? Jag -som sagt ala Julia Roberts i "min bäste väns bröllop" jackylovestuffs om allt som har med tårar kyssar stjärnor tysta minuter så man ska se varandra i ögonen..
O m g som man säger här i cyberspace..
Nä ,nu slåss jag för Kärlekens skull, jag har minsann inte blivit bränd av A som kastade in mig i en garderob och sa att jag var sjuk i huvet, eller av P som sa åt mig att svanka mer o prata mindre, eller av D som sa att hans hjärta bara slog för mig och sen sa till hans klasskamrat att jag var ful och att han skulle pumpa o dumpa..
Nej jag har minsann rest mig och blivit starkare. Jag har Inte fallit ner i bitter träsket av "jag vågar inte, det blir bara bråk och man mår allmänt dåligt".
Jag vet inte hur det hände men jag är glad Att det hände.
Så till er alla bitterfittor, jag vet hur det känns men det gäller att hitta en där Glimten och falla head-over-heals i den, för det finns mer att hämta.
Jag lovar.
/Kind of a big deal
